Saturday 5 July 2014

Mysteriet med Shirley och Brian

Det tisslas och tasslas. Vad har hänt med stackars Brian. Det är tomt och tyst på Lesley Gardens nr 4. Inga hundar, ingen Brian ute och kollar parkerade bilar.

Efter koll med grannarna visar det sig, jo han har verkligen ramlat ned för trappen. Han är inlagd, ingen vet riktigt hur illa det är. Shirley klarar sig inte själv så bor hos en av sina söner med hundarna.

Jag säger självklart inget till grannarna om hur Shirley skämtat om att ett bra sätt att bli av med honom skulle vara att just knuffa ned honom från trappen. Det är för otroligt för att vara sant, särskilt på en liten återvändsgata i Sutton i England. Men obehagligt att hon sa just så!

Så träffar jag Shirley en morgon efter någon vecka och hon berättar vad som hänt. 

Hon hade varit hos tandläkaren och hittade Brian liggande på golvet vid foten av trappan medvetslös när hon kom hem. Han hade slagit i huvudet i en stol som stod längst ned. Hade stolen inte haft en rejäl virkad dyna hade han inte levt idag. När ambulanspersonalen kom hade han vaknat till men ingen vet riktigt hur länge han legat där, ett par timmar minst.

Tack och lov för virkade dynor, tänker jag, men fy satan för mattinklädda trappor. Inte konstigt att man slinter på dem! Har själv halkat nedför halva trappen i mitt förra viktorianska hus med superbrant trapp och minismala trappsteg som man måste gå nedför på snedden eftersom foten inte ryms på trappsteget....och då har jag INTE jättestora fötter!

Shirley tittar lite filurigt på mig och konstaterar att ibland behöver man inte ens ge dem hjälp nedför trappan, karlarna. Jag häpnar! Hon både kom ihåg och vågade skoja om det. Jag rodnar.  Att jag tänkte så illa om henne!

Så inget kriminaldrama. Inte där i alla fall. Men frågan är hur det är med mina andra grannar och deras dotter som gifts bort och nu hålls fången.....? Måste undersökas.

No comments:

Post a Comment